Äntligen. äntligen är jag vaken - påriktigt

Det är när man vaknar, kliver upp och inser vad man faktiskt dröm, tror att man gjort det en gång redan, och hur oerhört verkligt det var. shit


Drömde hur jag var i Sandviken, jag satt bredvid Kamilla Lie i soffan och hon berättade att hennes mamma flyttat till en lägenhet och att hon trodde att det var min pappa som flyttat in i dörren mitt emot. Hon berättade också hur hennes mamma för tre år sedan åkte samma tunnelbana som honom till den platsen där man sist såg honom, där alla spåren är borta, där han försvann. Plötsligt blev alla tysta och såg sig omkring och väntade.

Jag såg hur det speglade av honom i grannans fönster när han gick förbi husknuten, det var hans hår, hans muskulösta överkropp och det var hans rutiga flanellskjorta.
...Hur arg jag sen blev när det som vanligt inte var han. Någon tänder hoppet men släcker det lika snabbt igen. 



Men nu är jag vaken, det är en ny dag och inte vilken dag som helst!

Nu ska jag sätta igång och göra allt det som jag planerat och tänkt göra (& som jag dessutom redan har drömt att jag har gjort - förvirrande värre! )