Och så plötsligt kändes livet mycket lättare!
Det sprider sig ett lugn inombords när jag tittar på min fina julstjärna.

Tog en vända till konsum i snöyran, när jag var som mest less och bitter. Påvägen tillbaka hem kände jag hur fötterna okontrollerat gled omkring på det hala underlaget och jag tänkte att en vurpa bara skulle vara droppen som fick det att rinna över.
Jag hann inte ens tänka tanken klart innan marken försvinner under mina fötter och jag ligger på trottoaren och tittar upp på snöflingorna som faller och landar i mitt ansikte.

Det gör ont i armbågen och rövmuskeln, jag drar ett djupt andetag och sen börjar jag att skratta. Skrattar så jag knappt vet om jag vill eller orkar ställs mig upp. Det vurpan har gjort min dag! Helt klart. och helgen känns istället väldigt lättsam!
Tack kära, härliga, livsfarliga nysnö!