Här kommer ett inlägg. Ett inlägg med allt jag känner för stunden. Ogenomtänkt, ingen logik och utan inspiration. 

 

 

Jag är så glad att jag har ett jobb. Ett jobb som jag trivs med. Som jag dessutom fått förlängt ännu en månad. 
Jag är så glad att jag har min pojkvän som just nu bara är det bästa jag vet. Världens finaste och underbaraste. 

 

Sitter i bara trosor på korgstolen. Här har jag setat sedan jag kom hem från min vän. Kommer ha ett fint mönster om rumpa och lår när jag reser mig. 
Men jag orkar inte resa mig. Känner mig ledsen och ensam. Jag är ensam, men jag vet inte varför jag känner mig ledsen. 
Tror att det är för att det kliar i kroppen på mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Tycker inte om att sova själv. Jag vill ut och springa, jag SKA ut och springa. Klockan är snart midnatt, men jag vill ut. Kan endå inte sova. 

Kikar på kläder och tattueringar. Jag känner ett tattueringssug ibland. Kikar runt lite, sen går det över. 
Men shopping-suget går inte över. Måste prioritera. Det är dyrt att leva. 

Lyssnar på Melissa och drunknar i hennes musik, och känner ännu mer hur jag vill byta om och ge mig ut i mörkret i löpskorna. Så får det bli. I morgon är en ny dag, och ännu en dag närmare lönen. 

 

 

 

 

 

En bild som väcker minnen