Idag har jag krönats till Kranskulla för årets Vansbrosimning. Aldrig kännt mig så fånig, någonsin. 
Men jag är glad. Det är ett hedersuppdrag jag inte hur jag ska kunna tack för att jag fått. 

Och i morgon drar det igång. En fullspeckad dag. En fullspeckad helg. Lördagen bjuder på festligheter. Jag är sjukt sugen på att dra ut, träffa folk och festa till det lite. Ekonomin har satt i handbromsen men jag måste få suga på den karamellen ett tag endå, trots allt. 

 

 

Antar att det är trötthet, någon form av nervositet och förväntan som tränger sig på och gör att jag bara vill slänga mig i en varm famn och få gråta en liten skvätt, utan frågor.  

Den skönhetssömn man egentligen skull behöva kommer bli tre timmars intensivt jobbigt drömmande, har jag en känsla av. 

 

 

Va bitter jag låter. Någonting rubbade min värld ikväll. 
Kanske var det de förbaskade knotten som attakerade efter vårt första dopp i Glatjärn. 

Jag är egentligen väldigt väldigt glad.