Idag är jag livrädd för tilltal. 
Det tar emot att svälja, det tar emot att prata och det tar emot att andas. Mitt huve är lika segt som cenitlera, innan man haft den i ugnen.

Har i och för sig varken behövt eller försökt att säga någonting hittills idag, Minsta spänning i halsen och jag stänger lydigt munnen igen.

Var övertygad om att febern skulle tackla mig under natten men jag verkar ha klarat mig. Tog en redig sovmorgon eftersom jag faktiskt ligger riktigt bra i fas med skolan. Såg det här som min "morots-förmiddag", som vi kallar det här på skolan.

Med tanke på att jag nätt och jämnt klara av att svälja min egen saliv överväger jag att inte gå på lunchen idag.
Te och soppa får bli kosten idag.